Ibland undrar jag om jag inte har det bättre på jobbet.
Lugnare.
Kan sitta ner och dricka en kopp kaffe utan att bli störd.
I dag har det känts allmänt rörigt härhemma.
Alla dörrar har stått öppna.
Ungar som har farit ut och in.
Hunden har skällt värre än vanligt.
Någon som skriker efter toapapper samtidigt
som någon vill ha vatten i vattenpistolen.
Mannen vill ha hjälp med vattenpåfyllning
till gjutningen av nya stora brevlådan som han
sätter upp.
Under tiden har jag skatteverket i luren och försöker
förklara varför inte deklarationen kommit in i tid.
Så har det sett ut hela dan.
Mamma, mamma, mamma!!!!
Sluta mamma mej!
Jag säger upp mej.
Går inte.
Ett livslångt uppdrag som inte kan sägas upp.
Och det vill jag inte heller!
Kanske hellre ett hem som lever med mycket folk
än ett dött och tomt.
Åkte till affärskomplexet i närheten med tonårsdottern
som skulle handla skor.
En prövning kan jag säga.
Bet i hop.
Hittade till slut ett par som dög.
Efter en halvtimmes
velande mellan puma och reebok
blev det till slut de senare.
Källaren är i kväll okuperad av sju stycken
parfymstinkande tonårstjejer som ska sova över.
Chips och ostbollar och skräckfilm.
Det blir en lååång natt.
Lev väl - var nöjd med allt som livet ger!
0