Så var man i gång igen.
Uppe i ottan och susar i väg till första
arbetsdagen efter lovet.
Måste erkänna att jag tyckte det var kul
att komma tillbaka.
Kul att återigen stå framför eleverna.
Återigen få retas med sina kära kollegor.
Återigen få dricka sitt kaffe i fred.
Återigen få sitta i min snurrstol framför datorn
och äta mina kära lakritsbitar.
Kändes helt ok.
Dessutom blev vi bjudna på världens godaste
tårta på tiorasten av en kollega som fyllt år.
Livet är härligt.
Enda tills eftermiddagen.
Sambon ringde och sa att jag var tvungen att hämta
minstingen och sonen från dagis och skola då han
blev försenad.
Måndagar är min längsta arbetsdag men dottern
är urförkyld så jag ville hämta i tid.
Därför tänkte jag lite snyggt smita från ett möte på seneftermiddagen.
Obemärkt trodde jag.
Smet och hämtade jackan, nerför trappan, ut -
och går med bestämda steg förbi stora fönstret
där alla kollegor utom jag sitter i pågående möte.
Går fullt synlig.
Alla ser mej.
Inte bara det.
Jag vinkar glatt!
Tänkte mej inte för.
Ingen vinkar tillbaka.
Kollegan M. ringde efteråt.
Skrattar åt min dumhet men förklarar att
så klantig får man inte va.
Det retar upp.
Ska man skolka från möte går man en annnan väg.
Och - man vinkar inte.
Definitivt inte.
Ser liksom inte bra ut.
Jag tänker att man ska vara ärlig.
Stå för det man gör.
Eller?
Antar att jag har ett och annat att förklara i morgon
på jobbet.
Lev väl - smit lagom!
Lena
Jag tyckte att det var mroskt gjort av dig! Guldstjärna! Själv hade jag nog gjort som kollegan sa. Smitit och gått ett annat håll även om det var en omväg.
Livet är kul men hårt.
Bältros
Smiter osynligt man är man skyldig.
vinkar man är man tuff.
jag hade aldrig vågat vinka!
ngn frågade mig vid samma tidpunkt "ska inte du vara med?"
Sus
Jag skrattar på mig!
DU gjorde helt RÄTT!(Men jag hade nog inte vinkat:) Skitkul!!
Någon stackars distans MÅSTE VI ha till detta jobbet! Ellerhur!
Bjud INTE på ursäkter i morgon!
Många är vi som varit småbarnsföräldrar!
Men visa erkänner det inte!
Gissa vem?
Kraaaaaaaaaaaaam
3