Måndag.
Äntligen jobbet.
Efter ett antal dagar hemma med sjuka barn och en något jobbig helg, var det helt ok att komma till jobb.
Ärligt talat åker jag till jobbet och vilar mej.

Morgonen började dock inte helt bra.
Lämnade sonen utanför skolan. Kom i sista stund på att jag glömt att ge honom frukten.
Hoppade således av bilen och sprang över parkeringen med en apelsin i högsta hugg.
Fick tag på sonen samtidigt som jag ser förskräckelsen i ögonen på honom.
Vänder mej om och ser den nästan nya bilen rullar mot ett grått stålstaket.
Treåringen i bilen tjuter.
Jag kastar apelsinen och rusar. Slänger mej in ibilen.
Drar åt handbromsen en meter innan stålstaketet
(Hoppas inte sambon läser...)
En pappa på parkeringen ruskar på huvudet.
Vet precis vad han tänker.
Fruntimmer.....

Väl framme vid skolan/jobbet, ställer jag mej framför eleverna och ska börja lektionen.
Kollegan tittar konstigt...tittar ner och ser tröjans tvättrådslapp stå som en flagga rakt ut.
Tröjan ut och in!
Bra! Snyggt! Pinsamt!

Dagen rullar på. Lektioner, telefonsamtal och möten. Inga fler större missöden.

Sambon påstod igår att jag har 40-års kris.
Nej, sa jag.
Jo, sa han
Nej! Nej! Nej!
Ok då..lite...
Kan inte förlika mej med bilden i spegeln ibland. Stämmer liksom inte överens med hur jag känner mej innombords. Går inte ihop. Disharmonierar. Inser att jag måste bli vuxen. Uppföra mej. Det förväntas när man är 40. Annars blir det patetiskt. Vill jag ju inte va...
Vill dock inte höra talasom någon slags kris. Ska han säga....
Började låta håret växa.
Hästsvans.
Drömmen om en Harley.
Trodde han var värsta rockstjärnan.
Det kan man kalla kris!

Jaja..får säkert tillfälle att återkomma till ämnet.
I kväll städar jag återigen för att städerskan ska komma!
Knäppt!

Lev väl och glöm inte dra åt handbromsen!

Sätter in en bild på mej från glada 80-talet. 1987 skulle jag tro. Ett bra år!