Kakor och Drömmar
pubertetspensionär

                                                           


I helgen var jag ute och körde bil.
Shopping hägrade. Först Ikea sen ett av av skånes största
shoppingcenter Center Syd.
Jag älskar att köra bil. Gärna fort och radion på högsta volym.
Känner jag mej fri och skulle kunna köra
till världens ände om det skulle va så.
Till saken hör att jag sjunger (skrålar),
speciellt om det kommer en riktigt bra låt ur högtalarna.
Så även denna lördag.
Släppte loss.
Inga hämningar.
Sjöng.
Släppte ratten.
Gjorde häftiga moves.
Var glad. Lycklig.
Upptäckte att tonåringen låg stönande som en makaron i baksätet.
Åttaåringen tittade på mej med uppspärrad blick som han sett värsta spöket.
Började vifta med armarna. Skrek hysteriskt sluta! Till och med treåringen
såg misstroget på mej.
Så får man tydligen inte uppföra sig. Inte i min ålder. Pinsamt! För tjugo år sedan? Kanske.

Mina barn skämdes.
På min bekostnad. Nåt jag fått erfara mer och mer på senare tid.
Tycker själv jag är en vanlig, ganska modern mamma, väl insatt
i ungdomskulturen. Uppför mej som alla andra vanlig mödrar.
Tydligen inte!

Inte helt ovanligt får jag från barnen kommentarer om
Min frisyr. Gud nåde om den blev för kort. Tantvarning.
Jag glömt raka mej under armarna. Skabbigt.
Min rumpa. Sitter inte jeansen lite trångt?
Min hy. Du har veck i ansiktet. (läs rynkor)
Mina bröst. Sätt på dej BH.
Numera är jag också portförbjuden på sonens handbollsmatcher.
Jag skriker för mycket.

Det finns många saker att skämmas för nu förtiden.
Själv kan jag inte komma ihåg att jag någonsin
skämts för mina.(?) Ok. Kanske. Det hände att mina föräldrar kom och hämtade
mej utanför skolan i vår illgröna folkavagnsbuss
med hemmasydda, grönrutiga gardiner.
Det var pinsamt!




En elev  i en av våra klasser myntade ordet pensionärspubertet.
Undrar stilla om jag inte har en släng av det.

Lev väl och sjung i bilen!


                                                                                   
Anonym

måste bara d en komentar....

detta fenomen med att barnen tycker man är pinsam/gammal har inte mid din ålder att göra... haahha det hör liksom till att vara mamma....

tänk på mig då... jag är 27 år o min son på 8 år tycker jag är pinsam/gammal...

o jag som bara vill ge honom en puss på skolgården när jag lämnar av honom innan jobbet... SHHHIII det får jag ikke....

madde

måste bara d en komentar....

detta fenomen med att barnen tycker man är pinsam/gammal har inte mid din ålder att göra... haahha det hör liksom till att vara mamma....

tänk på mig då... jag är 27 år o min son på 8 år tycker jag är pinsam/gammal...

o jag som bara vill ge honom en puss på skolgården när jag lämnar av honom innan jobbet... SHHHIII det får jag ikke....

cecce

Det piggade ju upp att höra. Att det inte bara beror på åldern i alla fall!!

S

Jag minns när SONEN i tonåren gick 3 steg före eller efter MIG på stan...("dé é ju PINSAMT om kompisar ser mig HÄR, med DIG, MAMMA")...

Nu, vid 24 år går HAN med armen om MINA axlar... Så...det förändras,tro mig! Ha därför "framtidstro".

Ett annat gulduttryck från elev är, med tanke på MIN...(mfl.!) stigande ålder = "ÅLDERDOMSPUBERTETISK". Så! Nu skrotar vi "KLIMAKTERIET"!!!! Eller Hur!?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress