I dag sken solen.
Det har nog varit årets första riktiga vårdag.
I eftermiddags tog jag en snabb promenad
ner mot havet.
Ångrade att jag inte tog löparskorna.
Eftermiddagssolen stack i ögonen,
det luktade vår i luften och jag
fick spring i benen.
Synd att inte kameran kom med för det
hade blivit riktigt fina vårbilder.
Dock väcktes en strimma hopp om att fler soliga
dagar är på väg.

Med solen kommer också vårtröttheten.
Trött är vad jag är.
Dessa tidiga mornar och sena
kvällar börjar ta ut sin rätt.
Ovanpå det dålig nattsömn.
Måste bli ändring.
Går mest omkring och känner mej
gnällig och lättirriterad på allt och alla.
Ingen trevlig Cecce.

Gnälligt var det även vid middagbordet.
Lillalullan gol och skrek över saft som vi inte hade.
Efter att ha suttit och försökt äta i konstant skrik
satte sig hela familjen med armbågarna på bordet,
tittade ner och höll för öronen.
Synen gjorde att Lillalullan slutade bröla i rena
förskräckelsen.
Mmm..tydligen en bra metod.
Varade i några minuter tills hon började
tänka på saften igen.
Suck!

Nåja, i morgon är det fredag.

Hoppas på sol!

Avslutar med en bild från äldsta

sonens och min gemensamma lunch
på Neptunigrillen, här i byn, efter hans
tandläkarbesök.



Lev väl - efter regn kommer sol!