Att skriva om kakor var väl ditt sätt att bearbeta din sorg. För jag antar att man känner en viss sorg att det inte blev som man tänkt eller trodde att det skulle bli... eller jag vet inte... jag har inte gått igenom det du gått igenom så jag har väl ingen aning. Kan bara gissa...



Att tiden läker alla sår, brukar jag protestera emot. Hellre då säga att såren förändras under tiden och med tiden gör såren/ärren inte lika ont.



Skönt att du snart har sommarlov och möjlighet till att "komma ikapp" med tiden och göra det du vill och kan.

Kanske baka några fina kakor... :)

Kram fina du!

Kanske ses vi snart!

Vill det...önskar det!!!

Kraaaam

Det var kanske precis det du behövde.. skriva om ngt annat än just det livet du just då levde... Det kan vara terapi isig :-)



Tänk vad mycket bra som hänt på ett år :-)



Nu kan du i lugn och ro luta dig tillbaka och bara vara... snart är du ledig :-)



Ha en finfin dag!

Kram

Var sak har sin tid.

Känslorna har sin. Kakorna har sin. Och SEMESTERN har sin.

För NU är det nära!

Kram på dig!

Men jag var mycket glad och tacksam över alla kakrecept förra sommaren...! :)

Ja, du skrev om kakor=D Helt otroligt! Det är därför du är bäst Cecce. Man ska inte lämna ut för mycket privat i bloggen. Tycker du gör det bra.Skriver om dina känslor, uppgivenhet mm, man anar lite mellan texterna ,men inte för mycket.Helt enkelt toppenbra.Du är duktig på att skriva, så varför inte skriva en bok?

Kram

Ja, tänk om man skulle skriva ut hela sanningen. Allt som snuddas vid i bloggen men aldrig nämns fullt ut, på riktigt, riktigt. Men att skriva av sig känslorna... då är nog en bok ett bättre val. Och att prata av sig... ja, då är nog den verkliga omgivningen IRL bättre än cybervärlden, även om somliga där kanske vill lyssna och hjälpa aldrig så mycket. Ändå tänker jag ibland, tänk om jag skulle berätta allt. Från bottenlösheten upp från den psykiska tröttheten till nu. Tänk om. Vad skulle reaktionen bli?

Vad skönt det låter med sista jobbdagen. Hoppas du får ett helande sommarlov.

Kram.

Balansgången mellan personligt o privat e svår....det personliga e ju de som e intressant men hur långt kan man gå utan att bli privat...ibland kanske man kliver över gränsen....



Svar: Jaaaa:) o ja, det e klart att vi ska ses någon utav dagarna när Mia e i Halmstad:) Nu blev jag glad igen!

Jag tycker att du klarar detta galant med att balansera mellan för mycket/lagom privat.



Att skriva om alla dina fantastiska bakverk o alla härliga bakprylar som man blir så suktad av att köpa, detta är ju ett sätt för dig att skingra tankarna en stund.



Livet är jäkligt ibland, det gör ont och kan göra ont länge, men med tiden så ljusnar tillvaron, var så säker;)



Sköt om dig vännen o ha en hej dundrandes skön sommar, njut njut njut;)

kramizzzz