Mmmm...Minns...

Det Är en känsla, en speciell känsla.

Både frihet och ett stygn av sekundsaknad :)

Kraaaam

Hi hi så väl du summerar dagiseran, jag ärr mitt uppe i det å känner så väl igen det mesta, blöta, illaluktande vantar skulle om möjligt kunna läggas till och sandlåde grus i skorna ;-) Kram <3

Var sak har sin tid :-)



Den känslan du beskriver hade jag när sonen (som blir 20 i aug) slutade på dagis. Det var ngt stort, spännande.. han skulle börja på en helt nybyggd skola i nollan.. Blyg var (är) han och var osäker.. men det blev så bra så...

När dottern slutade på dagis (hon är 17år nu) så var det en befrielse. Hon ville slutat och gått med kompisarna som var 1år äldre, året innan. Hon har alltid varit framåt, tidig, oblyg och snabbtänkt...



Det kommer går bra för lilla lullan :-)

Ha en härlig tisdag!

Kram

Så härligt bitterljuvt på något sätt. Ett stort steg framåt lämnar ett tomrum. På gott och ont.



Lycka, vilket vackert namn. Finns ju de flickor som heter Lykke så varför inte Lycka? Du kan ju kalla LillaLullan för det ibland. Masi kallas ju oftast för just Masi trots att hennes riktiga namn är englalikt ;)



Hade vi bott närmare varann hade du i denna dag haft ett hedersvärt uppdrag ;)



Kram.

Så spännande, liten blir stor!

Kan inte tänka att vår lilla kille snart oxå är där:)



Kram

mm så är det, liten blir stor eller i allafall större

kramar

Minns fortfarande sista gången de gick Lucia...där satt jag med gråten i halsen.

Sista gången man åt de torra lussekattorna och de tjocka och mjöliga pepparkakorna...

Och ändå, så skönt att ha den tiden bakom sig. :o)



Var tid/ålder har sin charm! Absolut!



Kram på dej!