Blåste de ljummaste vindar i morse då jag följde mitt lilla yrväder till skolan. Ljumma vindar som viskade att vi bara är några veckor från sommaren.
Trots det. Känns som jag aldrig kommer att bli pigg igen. De influensaliknande bacillerna i superkroppen har verkligen gjort sitt jobb. Min kropp och själ känns otröstlig på vila.
Samlade under förmiddagen i hop mig för att göra det där nödvändiga för att stå ut med mig själv. Bäddade. Vädrade. Bytte brunsvart mot rosa i soffan. Plockade i plotterhögar. Tog mig slutligen till affären och köpte en rosa horsentia. Bara för att man känner sig trist inuti behöver det inte synas ända ut i tamburen.
Se där. Plötsligt känns det lite bättre. Lite renare. Lite friskare.
I morgon släpper jag sonen till skolan och mig själv till jobb. Och så ska jag fika på ett av Lunds finaste cafeer med en fd arbetskollega som ska flytta.
En del att se fram emot alltså.
Kram C
Ingegerd
Men ibland behöver man nog stanna upp o vila. Kroppen kanske behöver vara sjuk. Det känner jag idag. Så underbart skönt det har varit att inte ORKA göra något. Bara ligga o sitta omväxlande med bok o dator. Jag hämtar kraft. Det blir nog en dag till hemma.
Kram
Therese - Sockenvägens Söta
Så skönt att du piggat på dig en aning, men det brukar vara segt i kropp å sinne ett bra tag efter man legat däckad... tur att du har en helg att ladda batterierna på sen <3 KRAM
2