Nyss hemkommen från en vacker och bitvis känslosam skolavslutning. Det blev både blommor, choklad och många kramar från lämnade elever. Och det är lite vemodigt. Vi, jag finns kvar men eleverna går vidare ut i livet. Spelar ingen roll hur många ungdomar som passerar under en lärarkarriär. Varje unge lämnar sina speciella spår i hjärteroten. Så är det bara.

Nu är jag nästan i mål. Kan inte riktigt fatta det. Inte än.

I morgon väntar mina egna ungars skolslut och jag har några arbetsdagar kvar innan det blir semester på allvar.

Kram C