Kakor och Drömmar
Å ena sidan. Å andra sidan.
 
 
Oroligt i barnaleden här hemma i kväll.
Jag försöker sätta de gränser som jag anser är bäst. Inte tänka kortsiktigt utan långsiktigt.
Å ena sidan.
 Å andra sidan försöker jag mildra kraven de är utsatta för längs vägen och som de sätter på sig själva.
Är lyhörd för undertonerna men undviker curlingfällorna. Ingen lätt ekvation. 
 
Just i de här stunderna, i vardagen, när jag står ensam i beslut, i konflikter, med trasiga barnasinnen önskar jag hett att det fanns någon som backade upp. Tog vid när alla ess i rockärmen är slut.
Jag blåser upp mig. Tar ett djupt andetag och klappar mig själv på axeln. Good enough - det räcker! Fast känslan är just det motsatta. Att allt som oftast inte räcka till.
 
Ändå. Kan inte annat än att bli lycklig när man möts av lilltjejens glada tillrop efter en trött arbetsdag. Så livgivande. Så mycket energi och prat som ryms i lilla sjuårskroppen. Allt det trötta är som bortblåst för en lycklig stund.
 
Å ena sidan. Å andra sidan. En moders lott skulle jag tro.
 
Kram Cecce
 
Ann-Louise

Här kommer en klapp på axeln från mig med! Good enough räcker långt!
Kram från en mörbultad men lättad medelålders kvinna!

Hatte

Du sköter det alldeles säkert med bravur :) och jag ska då säga att vara två är inte en lätt ekvation ändå ska jag säga. Det är lätt att blidka ena parten ena gången och andra andra gången. Vi föräldrar vill ju alltid deras bästa - både kort och långsiktigt. Trots det faller vi sååå lätt ... nu är det ju till och med Alla <3 dag och allt ;) Kram till en bra morsa

Svar: Tack Hatte<3!
cecce

✫ Fru Eriksson

Bravo...klapp på axeln vännen/Kraaam

Mickis

Men jag tror att man alltid känner så som mamma. Det är en balansgång... Det är inte lätt alltid.. Tror inte alltid det hjälper underlättar att va 2.... Då spelar de ut mamma mot pappa ;-)

Du är tillräckligt bra :-)
Kram

Anette

Det är verkligen ingen lätt uppgift. Så länge vi kan se det från den ljusa sidan och se glädjen så tror jag vi kommit en bra bit på vägen. Önskar dig en fin tisdag. Kram Anette

Milla

Det är verkligen ingen lätt uppgift att vara förälder och tufft när man inte har en back up. Man får nog inse att man gör precis som barnen; höjer ribban för sig själv! Ibland skulle man vara tjänt av att ha en "vuxen" som påminde en om att man gör sitt bästa och inte behöver stressa upp sina prestationskrav :/ Kram ♥

Husfrun

Ja, så är det nog. Du beskriver det väldigt bra. Kram.

Tina

Du skriver så fint vännen och jag vet att du är den bästa mamman till dina barn. Men visst är det tufft att vara förälder! KRAM

ansepanse

jo, så är det allt och även om man är två om det, så är det inte alls säkert att man får uppbackning av den andra, tyvärr är det så
härligt lilltjeja du har :)
kramar

Evelina Hellström

Känner igen känslan.. Kan verkligen sakna att ha den andra föräldern där som uppbackning och bolla tankar och frustration med.. men Ensamstående är enastående, tänk på de ;-)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress