Kakor och Drömmar
Vad vore jag utan?
 
 
Ännu en vacker majdag!
 
Ändå. En känsla av tyngd. Lite nedsänkta axlar sådär. Inget mer att säga liksom.
Och jag kan sakna samhörigheten och viljan till det goda samarbetet som vi ensamstående mammor lever i skuggan av. Någon som står med middagen färdig när man ramlar in vid 19-tiden efter simskolepasset, någon att dela vårdandet av sjukt barn med när det viktiga mötet på jobbet måste ställas in eller som bara finns till hands när de två händerna redan är upptagna med matpåsar, läxböcker eller något annat som kräver muskelkraft, eller varför inte ekonomiskt handlag.
Hm...när essen i rockärmen börjar ta slut och kraften sinar i slutet av en vintermörk termin. Då kommer den där tyngdkänslan smygande.
 
Men.
Så händer något. Ett samtal. Ett mail. En utsträckt hand från oväntat håll. 
Jag hämtar kraften från outröttliga vänner, beredda att putta, mana, heja och snälla arbetskollegor som förstår så väl. Familjen som stöttar upp i de trånga passagerna och inte minst här, i bloggandet och i denna cyberssfär där det finns så mycket goda läsare som hejar och peppar. 
 
Vad vore jag utan?
 
Jag reser mig. Vilar i tryggheten. I rutinerna. I förvissningen om att livet går upp och ner och att inget tillstånd är för evigt. Vare sig det gäller lycka eller en tyngdfylld måndag.
 
 
Kram Cecce
Vicky - mamma till caspian

Heja dig!
Så fint skrivit.
Vänner & Familj är allt bra att ha. <3
Ha en fin dag!

✫ Fru Eriksson

Så bra & vackert inlägg ♥ ...
/Kram Annmi

Ann-Louise

Ja, precis så är det. Upp och ner i samma andetag, känslan av nedstämdhet mitt i det vackra maj. Men så känner man doften av något som får en att minnas, att gå vidare, en känsla som gör så gott att man inte vill missa en minut av livet!

Be strong girl!!

Love you!
Kram

livet

precis så är det

fint skrivet

Therese

Så sant så sant, här är familj och vänner ovärderliga å det trots att vi är två som försöker dela på vardagens sysslor, men som inte alltid får det att gå ihop e
ändå pga företag och andra arbetsåtaganden, så jag beundrar verkligen de som själva lyckas rodda runt allt! Beundransvärt!

KRAM

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress