När man alltid gör som man alltid gjort….
Ett nedslag i början av sommaren. Det är i slutet på juni månad. Ann-Louise är på besök och vi gör en utflykt till Ystad och Ystad Saltsjöbad. Stranden är tom så när som på några tidiga badare. Regnet har nyss slutat falla. Solens strålar letar sig fram mellan lättande moln och vi får en skön och avkopplande stund på stranden.
Ett fint sommarminne.
För övrigt jobbar jag på med att skapa rutiner. Hitta de där bra vanorna med ett balanserat förhållande mellan sömn, arbete, måltider och aktiviteter, Det finns en hel del att förbättra. Finslipa. Kanske mest i det sistnämnda då jag har en tendens att ta den lätta och lustfyllda vägen till ursäkterna för att slippa rensa i plotterhögar, ta stegen ner till träningsrummet eller bringa iordning i garderobskaoset. Saker och ting som egentligen får mig att må bra, känna mig kraftfull och handlingskraftig men som viftas bort för lättvindigare aktiviteter.
Så dumt.
. Det är svårt att ändra på något invant och ingrott. Det kräver energi, tålamod och en hel del envishet, men jag tänker att om jag alltid gör som jag alltid gjort får jag samma resultat som jag alltid fått. Inte sant??
Känner mig således lite innovativ och rebellisk så här i tisdagen och försöker spalta upp små förändringstaktiker i mina dagliga göranden. Svårt. Men det ska gå.
Kram Cecce
anette
Men så klok du är. Jag håller med dig till fullo. Kram Anette
Åh min fina vän, vad skönt det var där den stunden på stranden. Precis som du skrev tidigare -det känns som om det var där och då sommaren startade! En sommar går fort, för fort.
Stor kram
Ann-Louise
Stor kram
Ann-Louise
härligt o havet så nära
