När man är på väg.

 

Så sitter jag äntligen på tåget mot Kalmar och hoppas stormen inte hinner före, innan jag landar i Oskarshamn någonstans mellan eftermiddag och kväll. Mina snälla kollegor slöt upp på stationen för att vinka mig hej då. Jag har de bästa kollegor och vänner tror jag bestämt. Brevid mig och över mig och bakom mig har jag väskor fyllda med godsaker och tårtbottnar av allehanda slag. Känner mig som en kringresande bakelse..ha ha. Hoppas mandelmusslorna inte förvandlas till smulor i bussens bagaeutrymme eller något.

När jag kommer fram möts jag av ett julpyntat cafe med granen på plats. Charlotte har fixat så fint som vanligt och jag kan inget annat än att glädjas över att få vara en del i allt detta. Ser fram emot en härlig helg bland kaffekoppar, cafesorl och tidiga bakmorgnar. Underbara liv.

 

De senaste dagarna har varit hektiska på grund av en massa saker och inläggen haglar inte precis. Det blir så ibland. Har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner besvara era kommentarer och hälsningar men är tacksam för varenda en. Tack!!

 

Nu ska jag luta mig tillbaka och titta på det småländska landskapet som svischar förbi. Ännu finns det dagsljus kvar men om någon timme är det mörkt igen. Detta mörker. Ibland undrar jag hur vi står ut.