Skärpt och skakig på väg mot sommardrömmen.

 

 

Två fina vänner...

 

 

 

Vaknade i natt av regnets smattrande mot fönsterrutan. Gårdagens strålande sommarväder tycks ha tagit en paus. Men efter regn kommer sol, sägs det och vi hoppas på många soliga dagar framöver.

 

När detta inlägg publiceras sitter jag förmodligen bakom ratten någonstans på vägen mellan Växjö och Oskarshamn, på väg mot sommarens stora bedrift och händelse: Att driva ett cafe´!

Jag är både full av förväntan, beredd på mycket arbete, många roliga möten, men också lite rädd. Ja...faktiskt. Den där rädslan som infinner sig när jag ställer mig bakom konditoridisken och gästerna anländer. Den där rädslan som suger till i maggropen och får mig både skärpt och lite skakig på samma gång. Den där rädslan för att inte duga. Att inte räcka till. Att inte smakerna ska sitta mjukt i gommen. Rädslan för att misslyckas. Ja...den infinner sig.

 

Samtidigt tänker jag att den inte ska få vinna . Inte denna gången. Jag motar bort den med ett leende och en rak rygg.

Jag är glad för möjligheten och för lyckan som följer över att ta steget och följa sin dröm. Här ska bakas, serveras kaffe, glädjas åt varenda kotte som kommer in genom cafédörrarna och som förhoppningsvis är gladare när de går än när de kom. Det är i alla fall min ambition. Att göra mitt bästa och baka de bästa och godaste kakorna på denna sida jordklotet.