Att skriva om en tisdag.
Den där Ica-påsen med förnödenheter från matbutiken som jag tycks släpa hem på varje dag. Undrar hur många det egentligen blir på en vecka? Trots att jag försöker storhandla en gång i veckan måste förrådet av frukt, mjölk frusna blåbär eller annat som helt plötsligt tagit slut fyllas på. Kanske planerar jag dåligt? Beräknar för lite? Eller kan det vara så att mina barn har en omättlig aptit?
Något fel gör jag. Och mina armar blir längre...och längre...
'
Att skriva blogginlägg, ibland två, och leverera mer eller mindre matnyttig läsning kräver en del och jag måste erkänna att ibland får jag leta efter orden. Men för det allra mesta finns det något vackert, något i en liten vanlig tisdag som inspirerar. Som dessa äpplen och päron som min snälla granne samlat ihop till mig under en av sina tidiga morgonpromenader. Jag tar tacksamt emot dem och tar med dem till jobb. Det finns något vackert med fallfrukt. Lite nötta, men vackra. Goda. Höstiga. Och det finns mycket vackert i omtanken från en granne.
Detta trädet som jag passerar under eftermiddagstimman, genom parken, på väg till bussen. Älskar träd. Vackra. Trygga. Inspirerande.
Tog en tur ner mot naturreservatet mellan arbetsslut och middagsmat och till denna bild behövs inga ord. Bara vackert.
Så räcker orden till ännu en dag. Jojomen. Det finns saker som inspirerar även en tisdag. Bara vi tar oss tiden att se det.
Kram Cecce
Kenneth
man måste inte skriva varje dag en bild kan räcka :)
God morgon fina du! Jag är också och småhandlar i stort sett varje dag fast jag storhandlar en gång i veckan! Det blir alltid dyrt med dessa småhandlingar. Önskar dig en fin onsdag! KRAM
Vackra foto ♡ ...
Ni har mer Höst än vi - Så ljuvligt/Höstkram fina du!
Ni har mer Höst än vi - Så ljuvligt/Höstkram fina du!