Livet från en trädgunga.
Fortsätter mitt bloggande här från mobilen, ett sätt jag använt mig av den senaste tiden då jag inte haft tillgång till något nätvärk här ute i skärgården och för övrigt ett sätt att överhuvudtaget få något uppdaterat här. Smidigt!
Men. Jag har en massa fina bilder i systemkameran som jag längtar att dela med mig av såsmåningom. Idag blir det dock bilder på mig när jag sitter i trädgungan i M och P:s underbara trädgård i Stallarholmen där vi var i veckan. Sommarlivet från en gunga tedde sig fantastiskt! Just där och då hade jag gärna stannat tiden. En känsla jag bär med mig även nu - på morgonen på trädäcket i solen med vågorna som kluckar nedanför fötterna, måsarna som ger hals över viken och ett avlägset ljud av en och annan bil från Vaxholmsleden några kilometer bort. Ljuvligt! Snälla...stanna. Tiden. Den enda vi har mycket av. Men ändå....flyter alldeles för fort. Denna sommar som hittills inneburit så mycket vila. Glädje. Upplevelser. Nya möten och bekantskaper.
Som i går - dagen då - för tre år sedan - H och jag möttes för första gången. Han i vit kostym. Jag i svart klänning. En magisk kväll tyckte vi båda. Då - då tiden faktiskt stod stilla för en gång skull men ändå ville ge oss möjlighet att reda ut några smått röriga år som låg framför. Då. Nu. Allt känns självklart i hur det blev och hur det är.
Men. Denna lite för oss speciella dag - åkte vi så ut för att träffa A och M med familj och fick ytterligare en fantastisk dag i Värmdö/Gustavsberg med rundvandring på små mysiga gator, ståtliga nybyggarområden och en soldränkt hamn med efterföljande grillad fisk och brylepudding och vinbärspaj. Allt omslutet av vänliga gester, mjuka samtal, Pokémonjakt och en för mig ny bekantskap i miljö och umgänge växte sakteliga fram. Tack! Tackar ödmjukast för allt och hoppas vi ses snart igen!
Nu ska jag resa mig från denna plats. Men bara för en liten stund och för lite nybryggt kaffe. En ny dag vaknar och vi ska njuta några sista timmar av sol och bad och fika med moster och morbror innan turen vänder ner mot Skåne och älskade barn igen.
Kram Cecce
