Förskräckligt bra....

 

Idag bakade vi en sockerkaka med syrener och avnjöt tillsammans med starkt Zoegaskaffe innan det återigen var dags att bege sig till stationen för att skljas åt för denna gången. Inte utan att jag längtar till sommaren då vi tiden tillsammans slipper styras av tågets avgångstider och vardagens plikter.  

 

Visste ni förresten att man kan äta syrener? Vi la syrenblommor tillsammans med socker i en skål som fick stå och dra över natten. Ett litet experiment där tiden inte riktigt räckte till för att kakan skulle få en tydlig smak av syren. När jag kommer hem ska jag låta socker och syrenblommor stå några veckor för att få fram smaken ordentligt. Men kakan blev synnerligen god och känslan av sommar, syrendoft och hemtrevnad fanns där utan tvekan. Är innerligt glad över det vi har. Det kakan någonstans får symbolisera - som ett statement över helgen som gått. Den okomlicerade och enkla tillvaron tillsammans och en känsla av sammhörighet i det som är. Det som var och det som kommer. Kunde omöjligt önskat mig mer.

 

Nu är jag snart framme i Lund och det är dags att avsluta det här inlägget. Påfylld med energi antar jag nu en ny arbetsvecka. Ett än så läng oskrivet blad men som jag känner på mig kommer att bli bra.