När man längtar ut!
Det är ju stört omöjligt att låta bli! Sommarvärme i maj med magiska kvällar som får varenda kroppscell vägra att vara inomhus. Trots tvättider. Oordnade rum. Räkningshögar och andra vardagliga mer eller mindre påträngande behov. Men...ni vet ju. Det gäller att ta vara på tiden. Den enda vi egentligen har mycket av men som allt som oftast förminskas i stress och fyrkantiga tankar. Jag släppte hur som helst taget om alla måsten och såg möjligheten att insupa solnedgången. De intensiva färgerna och inte minst sötblommiga dofter som blandas med stillastående hav för en timme eller två.
En vacker liten tisdag som började med läkarbesök med Lillan och fortsatte med arbete på sjukhusskolan. Sådana här dagar då solen står högt och värmen påträngande längtar vi alla ut. Ut i sommarlov! Snart mycket snart är vi där och jag ser fram emot ledigheten som aldrig förr.
Och så har jag sjungit. Eller....rättare sagt. Lillan sjöng med sin vackra lilla röst och jag spelade piano för öppen ridå. Ut mot parken och skolgården, grannen på balkongen och fåglarna i träden. Plötsligt händer det. Den där lusten till sången och musken som en gång i tiden var det enda som räknades. Kändes fint. Rätt. Lätt rentutav.
Mer av det.
Nu: Mot sängen.
Tack för idag. En underbart vanlig dag.
