När man har betoning på ö!

 

Glömde min batteriladdare till kameran hemma i eluttaget i vardagsrummet i fredagsmorse. Ingen bra början på en helg där kameran  med nya objektivet tar största delen av utrymmet i resväskan. Suck. Som tur är har H sin kamera beredd för dylika situationer och räddade upp det hela. Är tacksam för att vi delar detta fotografiska intresse och kan på så vis komplettera varandra. Både i utrustning men även i nördigheten att begrava oss bakom kameran med de mest skiftande objekt framför...haha!

Här på tåget hem från skärgården och moster och morbrors sköna tillvaro i Hästängsudd, med bryggan och lilla huset i fokus, passar det bäst att visa ögonblicksbilder tagna med iphone 5:s inbyggda kamera. Wifi finns men fungerar inte alltid så tillfredsställande för uppladdning av större bildfiler på SJ:s snabbtåg. Bara dessa bilder i inlägget har tagit mig någon timme (eller två) att få upp.

 

Dock. En skön helg, med betoning på adjektivets bokstaven ö. Sköööön i betydelsen vilsam. Avstressande. Fridfull. Bekväm på alla sätt och vis. Långa frukostsittningar med kaffe och ägghalvor med skärgårdsvyn vid fötterna. Promenader och cykelturer på slingrig landsväg genom pittoreska stråk av skogs och ängsmark. Eftermiddagsvin på bryggan med solglittrande vatten under, framför och bakom glasen. God middag i solnedgången med utsikt över båttrafiken över viken. Långa sovmorgnar och åtskilliga dopp i det blå.

Ungefär så.

 

 

 

Får säkert anledning att återkomma till vyerna om inte allt för lång tidsrymd. Det gäller att passa på att njuta av sensommar och vackra hösthelger så länge det bara går. I alla fall var det vår avsikt när vi idag sa hej då till helgen och skärgården, tog farväl på Stockholms Central och börjar ladda om för ny arbetsvecka.

Alltid lite vemodigt det där och kanske känner jag av de där växlingarna - mellan hej och hej då, mellan helg och vardag, mellan tvåsamhet och singelliv mer än tidigare. Det sliter lite i rockärmen. Samtidigt - det finns många fördelar och möjligheter som inte får glömmas bort.

 

Snart i Alvesta som får bli första stopp på denna hemresa. Snabbtåget när det är som bäst.

Hemlängtan. Barnlängtan. Helglängtan. Stockholmslängtan. Och allt blandas ihop i en salig och härlig livshistoria.

 

Kram Cecce