Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Vem har sagt det skulle vara lätt?

 
 
Bilden skulle kanske kunna vara en bild för Arla, men får tjänstgöra som första bilden i raden av tre, ifrån fredagens utflykt till Skrylle med några av sjukhusskolans elever.
Det finns mycket kraft att hämta här. I naturen med utsikt över det skånska landskapet i sensommarskrud.
Det finns mycket att se. Att uppleva. Att vila i. Och så kan man samtala och promenera samtidigt. 
Och äta bananer....
 
Jag tycker ju om att förstå människor. Och i försöket att förstå,  förstår jag mig själv. Kommer till insikter. Omvärderar. Jag lär mig mycket i mötet med dessa ungdomar. Sköra och starka på samma gång.
 
 
 
Och nu är det tisdag kväll helt plötsligt. Måndagen försvann i ett huj och jag gjorde vad jag kunde för att omprogrammera mig från skärgårdsliv till vardagsliv. Dök ner i tvättkorg, matinköp och allmänt iordningställande och den där ansvarsbiten som ofta ligger tung hann ikapp. Ansvaret för tre kära ungdomar på hemmaplan som alla behöver mig på sitt lilla sätt. En ansvarsbit som ibland gör att jag känner mig ensam. Leder mig vilse. Som gör mig trött. De är min styrka och min svaghet. Glädje och ömhet.
 
Jag gör så gott jag kan. Sätter ner foten. Sträcker ut handen.  Försöker hålla emot de där känslosvallen inom mig som tycks komma allt oftare med tiden. Åldern måhända. Eller bara ett naturligt led - av livets upp och nedgångar i moderskapets hjärta.
Vem har sagt att det skulle vara lätt? Jag ruskar av mig eventuella skärvor självömkan och distanserar mig från orosmoln och galenskap. Beväpnar mig med humor, en gnutta självdistans och med en hoppfull förvissning om att det bästa har inte hänt ännu.
 
 
Kram Cecce