Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man prioriterar det viktiga i sfären av butterkaka och en och annan pepparkaka.

 
Äntligen lite egentid här vid datorn. Eller rättare sagt tar jag mig tiden att sitta ner en stund för att uppdatera vad som pågått i huset å det senaste.
 
Det har varit helg. Och när det är helg prioriterar jag att försöka vara närvarande i det som räknas egentligen. Tiden med de mina. H landade på skånsk mark i fredags - förkyld och influensablek och förpassades till sängen. Stackare! Själv roade jag mig under eftermiddagen med mina kollegor. Svingade ett glas rött på Valvet i Lund och lät mig svepas med i afterworkbuffe och prat, både med gamla och fd kollegor. Trevligt värre och färdades inte hemåt förrän mörkret fallit och rusningen med helgsuget innerstadsfolk var som störst. Kändes tacksamt att mötas på hemmaplan av väntande ynglingar och sjukdomsH. Ty även om man är sjuk finns det en famn att landa i som värmer en fredagstrött och vinterfrusen själ.
 
Av bilderna nedan kan ni skönja vad jag ägnade lördagen åt. Ja...och min hjälpreda så klart. En härlig lördag i köket bland bakformar och degar som blandades med julmusik i sfären av mjöldamm. Som snö ungefär, konsterade en mjölfryntlig Rebecca. Vem kan hon brås på??
 
 
 
Det blev pepparkakor.....nåja...några i alla fall. Vissa i samlingen tappade sugen någonstans mellan en falnande stjärna och enbent gubbe....haha! Ungdomar idag alltså. Inget tålamod what so ever.
 
Själv gav jag mig i kast med en stor härlig saffransdeg. Rörde i hop en egen mandelmassa och vaniljkräm som fick tjänstgöra som fyllning tillsammans med apelsin. Resultatet blev två stycken saffransbutterkakor med mandel och apelsinfyllning och vaniljkräm i mitten. Men ååååhhhh...sååå gott!
 
 
 
Av kvarvarande deg och fyllning formade jag bullar. Lika goda dom!
 
 
 
Fick ingen riktigt bra bild på saffransbuttern. Att fotografera med saffranskladdiga händer är inte det lättaste.
Lovar att ni ska få receptet i nästa inlägg, för de tål verkligen att bakas även om det tar sin lilla tid.
 
Söndagen tillbringades med glögg, helstekt kyckling och allmänt hemmamys och sakta men säkert återtog H sina krafter. Frisk nog att ta sig med tåget hem under måndagens morgontimmar. Så vitt jag vet är han fortfarnade på benen.
Heja!
 
Så har jag kastat mig in i måndag och en sista arbetsvecka innan juluppehåll. De där sista-veckan-innan-lov-dagarna tenderar att bli en stressig historia. Så även detta år och jag är nu i full gång med att förbereda och avsluta på samma gång. Saffransbullar bakas, julsånger övas och sammanslutande möten hålls. Ungefär samtidigt. Men det brukar lösa sig och julen kommer när vi som bäst behöver den.
En betryggande vetskap tycker jag.
 
Kram Cecce