Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man avslutar med kalas!

 
Ojojoj...vilket kalas det blev!
 
Efter en smärre shoppingrunda på Globens köpcentrum landade jag "hemma" med några plastpåsar från Ica, ett fång tulpaner och ett par svarta strumpuxor och kände mig nöjd med att inte ha svävat ut i habegär och modesfär Kunde alltså ganska smidigt sätta igång med baket inför lördagens kalas som slutade med en chokladtårta med kolafudgeglasyr och en citronkladdkaka med lakritskolasås och en laddning choklad/hallonbiskvier som jag med viss självbelåtenhet kunde uppvisa till H.s hemkomst från jobbet. Kvällen kunde i lugn och ro avslutas med räkor och vitt vin i tvsoffan iklädda myskostym och helgfeeling. 
 
I lördags fortsatte vi klasförberedelserna och konstaterade att vi jobbade riktigt bra ihop med sysslorna. Så mycket trevligare än det ensamarbete i köksregionen jag annars är van vid.  Bullarna blev...trots en gasugn med övervägande undervärme...riktigt bra! 
 
 
Och sen. När sista handen var lagd vid bål, fruktfat, godisskålar och kakfat kom fikagästerna och kalaset kunde börja.
Ett härligt gäng släkt - kusiner, kusinbarn, faster, son och flickvän förgyllde närvaron i varje uns ledig lägenhetsyta. Kakor, kaffekoppar och fat, ballonger, presenter, blommor och fikasuget folk i en salig blandning som fick malmöfestivalen att blekna...haha! Nåja....en alternativ sanning måhända med kalasstämningen var på topp. Utan tvekan praktfullt.
 
Eftersom uppkopplingen och SJ:s wifi inte är det snabbaste får jag visa mer bilder när jag kommit hem, men några har jag lyckats ladda upp.
 
 
Glutenfria hallongrottor som jag tagit med från Skåne.
 
 
Celebranten himself.
 
En lyckad tillställning som slutade först när mörkret belägrat sig kring Globen och tonerna från Mellon tystnat och H och jag kunde andas ut efter vår första gemensamma bjudning i H:s lägenhet.
Tack alla ni som kom!
 
Som sagt - nu sitter jag på tåget hem igen. Lekte med tanken att stanna i Stockholm och haka på ytterligare ett sportlov, men eftersom jag är en ansvarstagande kommunanställd lät jag det bero. För denna gången.
Nu är det nämligen dags att börja tänka på en ny arbetsvecka och möjligheterna framåt. För det är så jag väljer att se det, även om det är svårt att lämna något kärt.
 
Hoppas ni alla haft en riktigt skön helg!
 
Kram Cecce