När man har huset fullt!
Har besök av denna fina kvinna och hennes dotter under några dagar. Vi som möttes som tjugoåringar under ett musikalprojekt under tiden på Musikhögskolan i början på nittiotalet och har hållit kontakten genom livets upp och nedgångar sedan dess. En ynnest att få ha så fina vänner kvar och även om det var många år sedan vi sågs sist är det inte svårt att ta vid där vi slutade. Alltså blir det mycket prat. Mycket mat. Mycket skratt, men också mera allvarsamma tongångar. Vi möts i mogenhet och ödmjukhet över de vändningar livet fört oss fram.
Däremellan har jag bakat....både lättare alster och som idag....lite knepigare formveckade vaniljbakelser som vägrade släppa taget om formen och hamnade i oformliga och smuliga högar på arbetsbänken. Undrade flera gånger under förmiddagens lopp om det verkligen var mödan värt att knåpa ihop kakor som tar timmar att göra och sekunder att äta upp? Hm....Vi får hoppas det.
Och så har denna lilla dam tillsammans med sin bror anslutit sig till gänget efter en dryg vecka hemma hos sin pappa. Huset är fullt igen och allt är som det ska!
I morgon bär det av mot Tosselilla. Här ska åkas karusell och ätas karamell...haha! Vädret ser i alla fall ut att vara på vår sida, och vi ser alla (mer eller mindre) fram emot en utflykt!
Kram Cecce
