Förväntansfull.

Det får bli en bild från instagram (cecceb heter jag där) här från Snälltåget på väg mot Stockholm. En bild som togs i alla hast i köket av min syster under dopet av lilla E för några veckor sedan. Vi försöker få till en anständig bild av en förekommen anledning, men det blir en avspänd historia. Eller spänd om man så vill, i en överlägsen pose...haha.

 

Nåja. Nu sitter jag här i fredagskvällen och anländer om en stund till Stockholms centralstation där jag sammanstrålar med H. Det var ett tag sedan nu som jag var i huvudstaden och H är den som åkt till skåne.  Jag har verkligen längtat efter att få luta mig tillbaks i tågstolen och låta landskapet svischa förbi. Dricka kaffe. Sova en stund. Läsa i kapp. Tåget är min vän. Även om det denna gången heter snälltåg och är trång och varmt och skakigt och får mig att minnas barndomens resor med nattåget till norrland.

Denna helg är målet (förutom H då) en träff med mina kära gymnasiekompisar från Ängelholm som jag inte träffat på massor av år. Så pass många att jag inte vågar räkna efter. I alla fall ska det äntligen bli av och jag ska under morgondagen ta mig till Vindö och Anna som bjudt in oss andra fyra tjejer...eller damer får man kanske titulera oss så här långt in i livets mittfåra.

 

En spännande helg väntar alltså. Snälltåget tuffar på genom ett grönt sommarsverige. Kvällsolen sticker i ögonen och jag känner mig förväntansfullt sugen på att se vart denna helg ska leda. Nya vyer. En hel del minnen. Nostalgi. Svingande vinglas och fnitter. Ja, ungefär så.