Fikan. En underskattad umgängesform.

 

Jag har ju föresatt mig att göra en fikaguide här på bloggen ch besöka ett nytt kafe varje vecka. Denna vecka får dock kafebesöket stå åt sidan för ett besök hemma hos H:s kusin G som bjudit in oss tillsammans med ytterligare en kusin I, för att fika hemma hos henne. Inte sämre det! Ett fikabesök fint som något.

 

Att få bli hembjuden till någon som bjuder kakor, bakade med kärlek och personlighet slår alla kafebesök i världen. I alla fall om du frågar mig. Vi pratade om det mellan toscakakstuggorna och kaffesörplande - att det inte är en så vanlig umgängesform numera och kafferepet får stå till sidan för middagsbjudningar. Kanske beror på att vi inte har tid? Vare sig att baka själv eller att slå oss ner för att umgås under eftermiddagstimmen som oftast är tiden för en kaffetår. Istället jäktar vi omkring med kaffet i pappersmuggar och möjligen en semlewrap i näven. Inget fel i det måhända men vi missar själva sinnesnjutningen och möjligheten till det personliga mötet som jag ser som halva grejen med fikakulturen. Ett stunds avkoppling mellan göromålen och en skjuts in i resten av dagen. Tiderna förändras och vi med den, men för mig andas det dukade bordet med vackert porslin och en hembakad kaka - njutning, närvaro, rekreation. Och världen blir en lyckligare plats.