När behövligt blir svårt!
Det här med att få till någon form av vardagsmotion. Ack så viktigt. Ack så svårt. Just nu verkar det inte fungera alls och jag vet inte riktig var jag ska inhämta kraft och inspiration Någon som har tips? Bring it on. Jag som alltid sett mig själv som en aktiv och motionerande person har förvandlats till värsta soffpotatisen...haha!
Det behöver ju inte vara så svårt, tänker jag och tog mig åtminstone ut på en promenad efter arbetsdagens slut. En frisk och rask promenad längs havet med vårtecken på marken och ett uns av vinter kvar i den kylslagna luften. Kanske ändå en annalkande vår med ökande mängd dagsljus kan göra susen.
I väntan på sommar....
Skira små snödroppar.
Vidare anropar jag en svart cykel av märket Monark. I alla fall är det en sådan cykel min unge anser sig behöva för att bli lycklig. Suck...har ägnat min lediga tid de senaste dagarna att scanna begagnatmarknaden och hoppas hitta vad vi söker till slut. För en cykel är bra att ha - så långt är vi överens, den lilla (som numera hanterar en vuxencykel) och jag. Fortsättning följer.
Hoppas ni haft en fin dag!
Kram Cecce
