När man försöker vänja sig.
Underbara vår-Stockholm!
Förutom att fika flanerade vi genom ett vårsprittande Stockholm i lördags. Genom Kungsträdgården där körsbärsträden om någon månad kommer lysa rosa och fyllas av från vintern nyvaket folk. Över broarna vid Nybroviken med slottet som kuliss. Över kullerstensgatorna genom Gamla Stan och slutligen via Slussen mot Globen och hemmet. Ungefär så. Ingen kan ju riktigt kolla mina Stockholmskunskaper mer än H...haha! Hoppas han ger mig godkänt.
Nåväl.....en fantastisk dag på många sätt, som framåt seneftermiddagen slutade i sovrummet med vidöppna fönster, i soldyrkarläge med kylslagna vårvindar strömmande i kapp med trafikbruset nedanför. Ett synnerligen skönt sätt att insomna.
Än med strumpor och skor...
En bit av mig är kvar i helgens skönhet men landade såsmåningom i någon slags måndag med en viss oredighet i tanke och handling som följd. Jag hinner preciiis tippa över i enkelhet och flärdfrihet som följer med Stockholmsvarandet, innan det är dags att tippa över i vardag igen. Baksidan av att ha två hem måhända. Två destinationer. Två civilstånd. Två liv som ska sammanflätas till ett. Men jag gnäller inte - det skulle vara synnerligen poänglöst. Bara ett enkelt konstaterande i trött måndagskostym, med en tvättmaskin som väntar på att bli tömd.
Kram Cecce
