När helgen försvinner i dop och fest och mat och sol.
Helgen försvann i ett nafs och mitt planerade inlägg under gårdagskvällen hanns inte med. Försöker hitta rutiner och tillfällen att skriva även under helgerna men lyckas inte riktigt få till det. Allt som oftast kommer livet och vädret emellan och det får väl vara ok.
I alla fall var vi med om ett fantastiskt litet dop av nya kusinen i lördags. Dopet hölls hemma i huset hos min syster och svåger och blev en innerlig och nära tillställning med E i fokus. Sofija - min kusins fru som är präst - fångade stunden och gjorde den till en minnesvärd dag. E som är en sprudlande liten treårig tjej och som kom till Sverige för bara sju månader sedan var så fin i sin vita klänning. Så närvarnade och trygg trots all uppmärksamhet och stråhej runtomkring.
En av doppresenterna - kaninen - fick vara med och äta mat och tårta!
Min äldsta Emma och syster i samspråk.....
.....och fadern och grillmästaren himself grillade de godaste hamburgarna på denna sidan Malmö.
Det bjöds på mycket och god mat.
Och tårta så klart! Min mormors paradtårta - gräddtårta med apelsinkräm - avnjöts tillsammans med chokladkaka med kolakräm och hallon som jag bakat.
Mina fina yngsta....R och I (som inte så ofta fångas på bild)
Lilla E, en kanin och en maskros.
Tusen tack till familjen, till Sofija och till E för en härlig dag!
I går åkte vi tillbaka för att hjälpa till med att äta upp alla överbliven mat och fick återigen stoja runt med en stolt och energigivande E. Det är mycket energi i en treåring minsann. Phu! Kom på mig själv med att tillåta de där känslorna av att tycka det är skönt att den tiden i barnutvecklingen för min del är över...haha! Samtidigt som jag undrar om det ändå inte var enklare att hantera än de långa och oformliga tonårsviljorna som jag nu härbärgerar.
Allt har sin tid. I´ll guess.
Och så blev det måndag. H sitter på tåget genom ett rapsblommande skåne mot Stockholm. Jag ska ta itu med dagen och mitt. Livet återgår i vardag och ordningen är återställd. Lite tråkigt måhnda, men nödvändigt för allas bästa.
Kram Cecce
