Boost av mitt harmoniska jag.

 

På SJ.s snabbtåg mot Malmö med datorn i knät och undrar vart jag ska börja berättandet. Berättandet om helgen i Stockholm. I vimmel. I skärgård. Med vänner. Omgiven av prunkande höst. En varm hand. Tidlösa berättelser. 

 

Samtidigt. I vanlig ordning fungerar inte uppkopplingen tillräckligt bra för bilduppladdning och jag tänker att jag får börja från början. I torsdags eftermiddag då jag landade i lovledighet på Stockholms Central och möttes av skönaste Ann-Louise. Vi två som sammanstrålat i november de senaste åren. Vi lärare som är förvisade till lovens möjlighet för resande och mötesplatser.

Jaja.

Det spelar inte så stor roll. Oavsett tid eller rum känns det enkelt att träffas, såsom det gör med vänner som fattar varandra. 

Så vi fick en stund på Mood Gallerian. I samtal medan tapas och vin inmundigades bland hippt folk. Sjönk in i allt det hippa och hann ikapp oss själva och varandra. Så outgrundligt härligt att kunna dela en del av allt det där som florerar i periferin och det som känns viktigt just nu. I denna resa som kallas livet och som bjuder på både gott och det som är mera svårhanterligt.

 

Tack för tiden. Sällskapet. Vänskapen.