När man lämnar något gott och försöker hålla humöret på topp.

 

Långt i från den gråbrunsörjiga utemiljö vi färdades genom på fuktiga novembervägar. 

Desto mer färg, form och smak vankades kring bordet när vi kom fram till H.s pappa som dukat upp till gåsamiddag. Han är verkligen fantastisk på att laga god mat, denne man som passerat åttioårsstrecket, men är vital i kropp och sinne. Härligt! Så vi, hela familjen bröder, kusiner samt  jag, H och H.s fina dotter Julia, fick en god och mysig lördagseftermiddag som sträckte sig långt in i kvällen med äppelkaka, soffhäng framför öppen spis ackompanjerat med pianospel och reseberättelser från stora vida världen.

 

 

Mmmm....gås och krås!

 

 

Utsikt från vardagsrummet över Helge å, som vid denna tiden inte är lika inbjudande till bad.

 

 

 

Nästan framme....!

 

 Tacksam över en skön och vilsam helg tröskar jag in i måndag och ny arbetsvecka, med en behaglig känsla av tillförsikt, lugn och viss harmoni i kroppen. Nåja, kanske jag inte lyckas hålla humöret helt på topp i detta ständiga mörker vi tycks vandra runt i. De stackars få timmar i dagsljus som erbjuds tenderar att försvinna inomhus på arbetsinstitutionen och solen syns alltmer sällan bakom molntyngda skyar. Tur att julen och ljusen är i antågande och jag försöker blicka fram emot att julens vita vingar ska lyfta mig till något lättare sinnesstämning...haha! Målet att försöka komma ut i dagsljuset minst en gång om dagen krackelerar allt som oftast. En viss skärpning är på sin plats.

 

 

Städning av min garderob står på schemat. Jajamen, nu äntligen ska jag ta tag i detta sorgbarn och räknar med att komma åtminstone halvvägs in i klädhögarna och annat löst liggande bråte. Och så ska jag till sjukgymnast och däckfirma och förhoppningsvis även fylla på matförrådet. Till och med vetemjölet är slut vilket nog aldrig hänt förut. 

 

En hel del att ta tag i alltså.