När soffan hänger fritt och benet säger sitt.

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

 

Planen om att spendera dygnet i lilla blå huset vid skärgården gick om intet någonstans mellan trappan på Skärmabrinks t-banestation och t-banetåget som skulle ta oss till Ersta. Det högg till i mitt redan inflamerade knä och sedan dess har jag knappt kunnat gå. Suck.....

 

Vi tog oss i alla fall ut till Ersta för att hjälpa Maggie och Erik med att hissa ner en soffa från femte våningen. Ett synnerligen spännande projekt....haha, men som gick vägen efter några svettiga minuter. MIn uppgift var att stå på markplan med ett rep fastsnurrat i soffan fem våningar upp och dra den ut från huskroppen. Lite läskigt faktiskt då tanken av en fritt nerfallande soffa härjade omkring i oroskroppen. Men som sagt. Allt gick bra och vi firade med godaste fikan på länge! Saffranskakan alltså!