Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Höstig päronkaka med ingefära och valnötter.

 
 
Jodå. Jag och Rebecca kom iväg till träningsrummet i går eftermiddag. Inte en dag försent kan tyckas, men inspirationen och motivationen har inte funnits där. På ett bra tag. Men så kryper det på...den där känslan av att man borde ta tag i det där som skaver. 
Resultatet blev tjugo minuter (bättre än inget) på crosstrainern resp löpbandet och sen dunkade vi varandra i ryggen och tyckte vi förtjänade en god kaka....haha!
 
Nja...riktigt så illa var det inte.
Kakan var redan uppäten eftersom den bakades i söndags och någon (jag nämner inga namn här) tog med sig resterna av härligheten på tåget till Stockholm. Men god var den! Päronkakan bakades - då jag hade en del övermogna päron som behövdes göras något av och resulterade i en päronkaka med ingefära, valnötter och kardemumma. Supergod! 
 
 
 
Receptet hämtade jag från Hemmets Journal och kommer här: 
Jag använde mig av mjölkfritt margarin och glutenfritt mjöl, vilket fungerade utmärkt. Likaså bytte jag ut en del av valnötternar mot mandel och kryddade med nymalen kardemumma.
 
2 st ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
0.5 tsk bakpulver
1.5 tsk malen ingefära
(1 tsk kardemumma)
3 st päron
1 dl valnötter hackade
50 g smör
 
Vispa ägg och socker ljust och pösigt.

Blanda samman mjölet med bakpulver och ingefära. Rör ner det i äggsmeten.

Häll smeten i smord och bröad form., gärna med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Skala, klyfta och kärna ur päronen. Tryck ner päronklyftorna i smeten. Strö över hackade valnötter.

Hyvla det kalla smöret med en osthyvel och lägg det över kakan så att det täcker hela kakan.

Grädda i nedre delen av ugnen ca 50 minuter.

Låt kakan vila några minuter innan den stjälps upp och får svalna. Bjud gärna vaniljglass till kakan.
 
 
 
I kväll ska jag återigen hämta hem H från Lunds Centralstation, onsdag till trots. Ibland tänker jag att vi ses ganska ofta för att leva på olika håll och kuster. I alla fall blir tiden tillsammans kvalitativ på ett sätt som kanske inte blivit annars. Och tack vare H:s något mer flexibla arbete blir tillfällena och tiden att kunna idka särboförhållande något ljusare. Lättare. Hoppfullare.
Det tackar jag för.
 
Idag alltså. Mittiveckansamvaro med H och föräldramöte på Rebeccas skola däremellan. Sammanslutet i en vacker men lite vemodig atmosfär i dofter och färger av höst.
 
Kram Cecce