Framgångsrecept?

 

I solnedgången. Någonstans utanför Lund...på väg hem från Göteborg och vi närmade oss hemma.

 

Och så en bild från dagen: Blommor som vänder sig mot en blå himmel och skriker - Nu är det vår!

 

 Jag slängde in dunjackan i garderoben och tog på mig vårjackan i morse. Har man sommardäck ska man ha vårjacka...så är det bestämt..haha!

Solen skiner och blommorna växer. Gräset lyser grönt och jag den stora tröttheten gör sig gällande. SÅ som det brukar vara när mörkret skingras och solens första strålar tar den sista droppen energi man lagrat upp under vintern. Den där energin kroppen hushållat med och som räcker preciiiis fram till solen bestämmer sig för att komma för att stanna. Det är i alla fall så det känns idag.

 

Jag lämnade H vid stationen i morse för vidare färd mot huvudstaden. Vi som hängt ihop i en vecka och åtnjutit helgen och påsken och en bit vardag tillsammans. Jag känner mig halv och hel på samma gång. Märkligt det där. Fastklistrade i intensiv samvaro och åtskillda med ett hav av mil emellan. Och båda arenorna känns på något sätt... bra.

 

Särboskapet kan ha sina fördelar.

Kanske är det ett framgångsrecept i en värld som blir mer och mer individuell och där separationerna är lika vanliga som äktenskapen?  Väljer att inte ta ställning, men det är måhända en relations-och boendeform som kommer att öka framöver. Jag kan i alla fall se fördelarna med att ta det lugnt. Att inte rusa iväg i förväntningarna av det som anses vara familjenormen även om jag för egen del hoppas på en gemensam boendeplattform. När allt känns rätt, och av hänsyn till mina nära.  

Hursom ses vi igen på fredag och tills dess får vi längta och planera. En icke så dum parameter i sammanhanget.

 

I dag ska jag bara njuta av värmen och solen som verkar ha slagit rot i min del av världen. Ta en promenad. Andas hav. Vara nu.