När man skålar in helgen med löddrande skor och ett boktips.

 

Så öppnade sig himlen och det regn vi förtvivlat längtat efter i sommar bestämde sig för att hälla ner över Lund vid en tid av 8.30. Ungefär samma tid som jag blev avslängd från buss 137 i höjd med Norra kyrkogården i Lunds finare kvarter. Tydligen något stopp vid Universitetssjukhuset som omöjliggjorde skånetrafikens bussar att passera ordinarie väg just där. Just då.

När jag och mina väskor hoppade av bussen och praktiserade positivt tänkande i form av ett - Så bra! Lite extra motion och promenerande har inget dött av - och påbörjade promenaden mot arbetet, i den ståtliga alle som tjusigt delar kyrkogården i två, öppnade sig himlen. 

Härligt. Inte ens träden jag försökte skyla mig under kunde hindra regnet från att göra mig blöt på de delar som min medtagna regnjacka inte kunde rädda.

Till saken hör att jag i går kväll rengjort mina converseliknande tygskor från sommarfläckar och allmänt smuts med diskmedel och ljummet vatten och låtit torka under natten. 

Men där, under stora lövverk, på Lunds Norra Kyrkogård synes tilltaget inte så lysande.

Som en dränkt katt angjorde jag såsmåning om arbetet med löddrande skor. Haha! Diskmedelslöddret spretade i sömmarna och bildade ett vackert vitt skum på skornas ovansida. Jojomen. Snyggt ska det va!

 

Så här långt in i fredagen har löddret torkat och jag sitter på tåget mot Stockholm. En timme försenad förvisso, men tacksam över fredag. Att ha kommit iväg. Att ha en helg i Stockholm och skärgården att spendera. Att ha inköpt fortsättningen, andra delen, av  boken jag läste i somras: Det lilla bageriet vid strandpromenaden!

Här ska läsas.