När man har någon att fira! Och annat noterbart från vagn 4.

 

 

 

Idag fyller denna man år och jag är på väg upp med tåget för att fira födelsedagen och livet och samtidigt suga musten ur sista delen av mitt sportlov. Tjoho!

 

 

I vanlig ordning svishar ett vitt och mjukt vinterlandskap förbi utanför tågfönstret. En syn jag börjat vänja mig vid men helt olikt den vinter jag själv kommer ifrån. Om jag nu ens kan kalla det vinter med en temperatur som knappt nuddat nedanför nollgradersstrecket. Höst har blivit till vår. 

 

 

 

 

 

 

Så här sitter jag nu. PÅ tåget. Lite förväntansfull på hur denna dag ska utvecklas. Med en son i Österrike, en dotter studerandes i Lund. En annan dotter hemma hos sin pappa. Och en son ensam hemma undrandes hur ugnen fungerar...haha! Min spretiga härliga familj som utvecklats till självständig (ja..nästan i alla fall) enhet som klarar att mamman åker på äventyr all by her self. En tanke som slår mig alltmer nuförtiden är just detta. Hur min roll som mamma förändrat sig de senaste åren. Kan inte annat än känna att det är gott. Men också lite märkligt....

 

 

Det är alltid med en viss tillfredsställelse jag betraktar min omgivning i tågsalongen. En del resande folk verkar helt obekymrade om att de befinner sig i ett landskap av annat resande folk och får mig att känna mig mer eller mindre osynlig. Som att kliva in i ett vardagsrum där livet pågår och ingen bryr sig om att jag är där, typ? Det pratas högt om helgplaner och frukostönskningar och blöjbyten, pålägg, toabesök och.....delges en massa annan information som jag inte riktigt vet var jag ska göra av...haha!

Bra eller dåligt? Jag låter ställningstagandet vara och nöjer mig att betrakta.

Livet i en tågvagn. Livet i miniatyr. Och världen rusar förbi utanför.

 

  

Jag dricker kaffe ur pappersmugg och mumsar jordnötskakor. Snötäcket har lättat i höjd med Norrköping. Den sovande flickan i sätet brevid ger hals, som en signal om att det är tid att vakna upp ur mina funderingar.

 Att det snart är dags att samla i hop mina pinaler och tuffa vidare ut i Stockholmsliv och födelsedag.

 

Sportlov alltså. Ett bra påfund om ni frågar mig.