När man får en skymt av blodmånen.

Och där var den. Månen. Blodmånen.

 

Så vacker och ståtlig, även om vi inte lyckades fånga hela månen. Det var många här i byn som var nere vid stranden för att vänta in månen och göra ett förösk att fånga den på bild. H och jag och Rebecca var dock fullt upptagna med att plocka björnbär i ett björnbärssnår vi hittat invid strandpromendaden och hade egentligen inga planer på månspaning. Inte förrän mörkret fallit och björnbären legat i glassförpackningen i kylen en bra stund, såg vi månen utanför köksfönstret - delvis skymd- men stor och mäktig och H fick tag i kameran och fångade fenomenet.