Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Hur svårt ska det va?

 
Kallt, vått regn.
Snön som legat på frusen mark de senast veckorna är nu helt borta så när som på små plåtterhögar här och var.
Isblått vatten har intagit en mörkare och levande ton och våren går framåt.
 
 
Vad som däremot inte går framåt är min uppsatta träningsfrekvens. Hur svårt ska det va? Jag har som mål att hinna med två träningspass i veckan. Ett icke alltför svåruppnåligt mål - och ett mål jag vet att jag kan lyckas med.
Ändå. Varför detta motstånd?
Förra veckan lyckades jag bara åstadkomma ett enda cykelpass i träningsrummet, och denna vecka har jag bestämt mig att jag till varje pris ska klara två.
Hur hinner folk? Hur får man vardagsekvationen med arbete, matlagning, handling, tvätt, läxor, läkarbesök med mera med mera, att räcka till?
 Antar att det handlar om prioritering, planering och visst delat ansvar i hushållsarbetet. Lätt som en plätt i skriven form men svårare i praktiken. Och jag har egentligen inga bra förklaringar till att jag inte lyckas mer än brister i ovan nämnda kriterier. Det där med delat ansvar i tonårsfamiljen verkar inte alla vara överens om, och är föremål för en hel del kontroverser i hemmet...haha! 
 
 
 
 
 
För övrigt har jag inte mer att tillägga en tisdag som denna.
Värjer mig i kväll för höga röster och önskningar om rullskridskor, nagelbygge, nagellack och rengöringskrämer. Inte lätt att vara tolv med alla vill-ha, frestelser och krav att leva upp till. 
Inte lätt att vara mamma heller.
 
Nåväl.
Tänker inte ägna mig åt självömkan och väljer att vara snäll mot mig själv. Något vi alla borde bli bättre på. Jag motar undan alla otillräcklighetskänslor och klappar mig själv på axeln. Med tiden har jag insett att stressen som kommer med kraven vi ställer på oss själva är mer skadlig än några missade träningstillfällen eller rätt märke på en ansiktskräm.
 
Vi gör så gott vi kan och det räcker gott.
 
 
 
Kram Cecce