När bloggen blir en vana och man bjuder på gluten- och mjölkfri apelsin och kardemummakaka med mandel.

 

MIn skrivartid här vid datorn hemfaller ofta till tiden före sänggåendet då jag inte är som piggast i tanken. Dagarna går ju oftast i en flygande fläng och tiden till summering och uppdatering är knapp. Men...vill ändå försöka kika in här så ofta jag hinner. Efter att ha matat mitt lilla rum här i cyberrymden i nio (!) år känns det som en bra vana. Ett bra sätt att hålla koll på dagarna som annars bara försvinner. På ljuspunkter och sorgkanter och de där mellandagarna då allt bara är som vanligt, som annars spårlöst smiter förbi. Det finns något bra i det...att få berätta sin historia, för mig själv eller för vem som nu vill läsa. Kanske jag kan bidra med någon tanke, inspiration eller igenkänning som kan underlätta för någon.

Det skulle kännas bra.

 

I lördags åkte vi norrut, ut på lden skånska landsbygden, upp till föräldrahemmet och slog oss  ner vid uppdukat bord. Och laxen smakade vår och färgerna andades påsk alltmedan snöflingorna dansade över gårdsplanen. 

En fin eftermiddag i trygga kvarter - långt ifrån vardagens stress och göranden.

 

 

Mitt bidrag till härligheten var en kaka jag bakat under förmiddagen. En gluten- och mjölkfri apelsin och kardemumma kaka med mandel. Blev riktigt god om jag får säga det själv! Hade först tänkt dekorera den med apelsinglasyr, men fattades en apelsin vid framkomsten och min mor gav den brilianta idén att glasera med  apelsin och morotsmarmelad, som hon hade i kylen. Inte dumt alls, och jag hade egentligen inte behövt någon extra glasyr. Less is more, men denna gången blev det dubbelt upp.