Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Sista gången?

 
Fick lite av en chock när jag i morse vaknade till denna vintervyn....
 
 
 
....då vi varit helt utan snö den senaste tiden och anat våren under fötterna.
Bah! Så var det med det. 
 
 
 
 
 
Nåja. Man kan ju inget annat säga att det är ganska vackert! Hoppas ändå att det är sista gången på väldigt länge innan jag visar snöbilder här på bloggen. 
 
 
 
Så har det blivit tisdag och det är kväll och jag har återigen slagit mig till ro vid datorn. Konstaterar i min sedvanliga kvällskostym för hemmabruk (ljusblå mysbyxor och vita t-shirt med hjärtan på) att jag älskar denna tidpunkt på dagen. Då när allt dagsgörande är avklarat, disken undanplockad, passet på träningscykeln är fullbordat, middagsmaten ligger mätt i magen, ungdomarna försvunnit till sitt och jag kan hänge mig åt datorn och lite eftertäksamhet uppkrupen i sängen bland kuddarna huller om buller. Till och med diskmaskinens mullrande från köket känns som ett hemtrevligt inslag i en annars stilla afton. Förutom ett och annat skrovligt utrop då, från datorspelande ynglingar i rummen intill. (Datorspel kan tydligen locka fram de mest konstiga vrål från en tonårsstrupe)
 
 
För övrigt en bra dag på Sjukhusskolan Bup, där jag arbetar som lärare och tillbringar mina flesta vardagliga timmar. En såväl spännande som roligt arbete även om jag bitvis möter ungdomar som inte mår så bra.
Tyvärr alldeles för många i vårt nutida samhälle.
Vi föds alla olika men någonstans på vägen ut i livet ska alla se likadana ut, kunna samma saker, mätas efter samma måttstock och trängas in i samma fålla. Skolan idag är långt ifrån för alla. För de som behöver ha det på ett visst sätt och anpassat efter sina behov är möjligheterna betydligt sämre, med depression och dåligt mående som följd.
Oj...skulle kunna skriva en uppsats om detta då jag konfronteras med barn och ungdomars mående varje dag.
Som tur är finns det möjligheter och ljuspunkter längs vägen. Gäller bara att visa på dem och jag är glad över att kunna bidra med det jag kan.
Ett givande och viktigt arbete alltså!
 
 
 
Nu ska jag dock hänge mig åt kryddigt kvällste och nätshopping.
Med våren kommer önskan om röda rullskridskor från en ivrig tolvåring.
Sånt är svårt att motstå.
 
Kram Cecce