När man påbörjat en bra vana!
En något suddig bild på mig nere vid bryggan, med lurar i öronen, lyssnande på någon av de poddar jag för tillfället lyssnar på då jag är ute på kvällspromenader, eller cyklar till jobb.
Majkvällarna är magiska och det går knappt att värja sig för de vackra vyerna som utspelar sig vid vattenytan.
Och så kan jag med stolthet berätta att jag fortsätter mitt cyklande till arbetet.
Idag påbörjade jag mitt trampande ut på landsvägen redan vid 06.30 och anlände en halvtimme tidigare till arbetet. Lite svettig men åh, så nöjd. På eftermiddagarna kan jag ta det lugnare och cykla i behagligare tempo. Dessutom är det nedförsbacke i en och en halv mil!! Nåja, inte riktigt men nästan.
För er som inte vet, ligger Lund ganska högt och det är en enda lång och seg uppförsbacke från havet där jag bor, till staden Lund. Phu!
Bra vana alltså. Att cykla genererar mycket muskelkraft och minskar stress, två komponenter som jag behöver.
Annars förlöper dagarna som de ska i en vågrörelse mellan arbete och vila. Plågas lite av min energilöshet vad gäller vissa åtaganden som jag borde ta mig an. Jag styrs alltmer av lusten och mindre av plikten..haha!
Frid och fröjd med det, om det inte varit för den där känslan av skuld som följer av ovanan att prioritera det egna.
Jag skyller på våren, solen, värmen, cykeln och varför inte åldern, när jag ändå är i farten.
Var sak har sin tid, och just nu får det vara gott nog.
Så. Ut nu och fånga dagen! Den lär inte komma tillbaks.
Kram Cecce
