När man har en månad kvar till jul.

 

Tänk att få vakna till denna vyn. Även i november är skärgården vacker. Stilla, mjuk och mäktig på samma gång. Bilden är tagen i helgen då vi bodde i lilla blå huset i Roslagen och vi drack dagens första kopp kaffe medan solen reste sig över viken.

 

 

Sedan kom vardagen och jag har trampat på i rutiner och ett mörker som sluter sig allt tätare mellan morgon och kväll och gör öppningen däremellan till en tid att ta tillvara. Kollegan Lisbeth och jag försöker hinna ut på en promenad varje lunch för att om möjligt få en gnutta sol på blekt skinn och nyttja det välgörande dagsljus som får oss att orka hela vägen fram.

Väl hemma stängs dörrar av trötta tonåringar, nöjda med att befinna sig i sina rum framför en skärm som konkurrerar med om möjligt en och annan läxbok. Själv är jag nöjd med tiden jag erbjuds till en halvtimmes trampande på träningscykeln med favoritpodden i öronen innan matlagning och upprätthållande av en viss ordning i fyrarumslägenheten. Glad att jag kan. Glad att ha hälsan och glad att jag har rott livet i land så här långt.

 

 

I morgon är det fredag - black friday - och jag kommer troligen inte handla något alls. Inte för att jag inte kan, utan snarare för att jag kommer vara upptagen med att baka pepparkaksmuffins till fredagsfika, övningsköra med sonen, städa livet ur mig inför H:s ankomst och.....längta till densammes skåneentre´, som infinner sig vid ett sent klockan tjugoett.

 

Även om tiden går alldeles för fort och julens vita vingar hinner sänka sig innan jag är redo, känns det härligt att fredag och helg står för dörren.

 

 

Kram Cecce