Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När hösten är som bäst.

 
Ibland önskar jag att jag kunde hålla fast tiden. Eller...åtminstone bromsa in den ett litet slag.
Som idag....när solen sken och himlen var blå, färgerna skrek och luften var klar. När hösten var sådär ljuvlig så man bara var tvungen att ta ett bad i ett iskallt vatten för att riktigt känna livet i sig. Ja...det tyckte i alla fall H som efter viss tvekan, för det ska ärligt tilläggas, slängde sig i sjön. Själv tyckte jag han var spritt språngande galen men kunde inte låta bli att tycka det såg ganska härligt ut. 
 
Vi har alltså utnyttjat helgen på bästa sätt i en höstskimrande skärgård. 
 
 
 
Vi har gått promenader...
 
 
...och morbror hade tagit upp badbryggan när vi anlände i fredags, vilket inte avskräckte vissa som sagt.
 
 
 
Trädgården har höststädats och hösteldats och de sista äpplena krattats upp. 
H tog hand om dem och kokade äppelmos. Själv plockade jag på,grannens inrådan alla gröna tomater som dignande hängde i klasar på grannens plantor och packade ner i väskan för att göra utney av när jag kommer hem.
 
 
 
 
Mosters vackra begonior blommar fortfarande för fullt!
 
 
  
Och så har vi bäddat in oss i filtar i fåtöljerna framför utsikten över viken, pratat om sådant som är viktigt just nu, druckit vin och....somnat mitt under bästa sändningstid när solen fortfarande glittrade över vatten och hav och segelbåtarna tog en sista hösttur mellan skären.
Hur ljuuuuvligt.
 
 
 
Idag lyckades vi i alla fall hålla oss vakna för en lång promenad på okända stråk och bryggor. 
Vilken vacker plats!
 
 
Finalen innan hemfärd blev en höstlig pytt i solen. 
Årets sista utelunch?
 
Ett bättre sätt att fira treårskärlek kan jag inte komma på. Så tacksam för att vi har möjlighet till att få utnyttja denna oas i skärgården så ofta vi vill. Få förunnat.
 
Så här på tåget hem summerar jag alltså en vacker helg som gärna fått sträcka sig längre.
Men det kommer fler helger och fler höstliga stunder framöver så jag ska inte klaga. Det vore ganska poänglöst.
Nu ställer jag om för ny vecka och laddar för nya arbetstag, en födelsedag och en del andra förpliktelser som vardagen kräver. Tvärà kast mellan sfärer av östkust och västkust, samboskap och särboskap, moderskap och egentid har gjort mig till exepert i anpassningsförmåga...haha!
Jag är nöjd.
 
Kram Cecce