Härligt men farligt! 28 febr
Hittade följande i Supermans väska vid hemkomsten efter vår hotellvistelse!
Är det inte lite snålt? Jag menar...om man betalar ett antal tusenlappar
för ett hotellrum känns det lite sniket att packa med sig schampoförpackningar
tepåsar och nescafe. Ok för schampo men tepåsar???
Denna helgen har jag inte gjort mycket för eftervärlden.
Har försjunkit in i någon slags ultrarapid tillvaro där
allting går långsamt.
Slöheten personifierad.
Det tar på krafterna att bo på hotell och att vara på semester.
Härligt, härligt men farligt, farligt!
En del saker har jag dock hunnit med.
En lång skön promenad vid havet inledde lördagsmorgonen.
Det är en lyx att få bo så nära havet. Kan inte tänka mej att
bo någon annan stans än vid kusten.
Solen tittade fram och snön började bytas ut mot små vattenpölar
här och var. Kanske, kanske är våren snart här.
Helg innebär också långfrukostar i detta hus.
Det bästa med helgen om ni frågar mej.
Först en lång promenad och sen frukost.
Att få sitta i lugn och ro...nåja...någorlunda lugn och ro
och njuta av kaffe och mina varma surdegsbullar är något att
längta till under stressiga vardagsmorgnar.
Lördagskvällen avslutades med melodifestivalen.
Vad annars?
Slog mej ned i den vita skinnfåtöljen med godisskålen inom
lagom räckhåll och bad övriga i samlingen att vara tysta.
Lättare sagt än gjort.
Ganska omöjligt med en son som härmande och imiterande av låtar
och artister håller hov mitt framför tv:n och en
Superman som ställer sina aldrig sinande frågor kring deltävlingar och
omröstningar. Cecce försöker tålmodigt, pedagogiskt förklara
utan framgång.
Att det ska va så svårt att förstå?
Suck!
Till slut somnade Superman sött i sina leopardmönstrade kalsonger och jag kunde
lugn och ro koncentrera mej på spektaklet.
Vad jag tyckte?
Utgången var väl ganska väntad.
Peter Jöbacks framträdande beskrev sonen som ett Hallelujamoment!!
SBild tagen direkt från TV-rutan(!)
Söndagen har varit en riktig vilodag.
Har inte gjort mycket mer än suttit vid köksbordet.
Först hemma hos Lillalullans lekkompis vars snälla mamma bjöd
på gott italienskt kaffe, sen hemma vid vårt eget köksbord
tillsammans med samma mamma då leken förflyttades
hit. Mer kaffe och bullar.
Innan kvällen är slut ska jag ha samlat ihop
nog med kraft för att ge mig i kast med månadens räkningar.
Ett nödvändigt ont som jag inte kommer undan längre.
Eller?
Vad händer om jag struntar i det?
Stoppar huvudet i sanden, slösar, shoppar och låtsar
att jag aldrig fått några?
Lockande tanke.
I morgon väntar min första arbetsdag på fyra och en halv månad.
Tjingeling!! Ryck upp dej!
