När allt är lite upp och ner.
Nåja. Kanske inte den bästa bilden av mig, men ändå. Tagen under en promenad av dottern på gatan där vi bor på självaste midsommarafton. En afton som inte var som vanligt utan mer som en vanlig fredag. Midsommarstämningen bestod av en midsommarbukett plockad på "vår" strand i Nyhamnsläge vid Kullaberg. Anledningen till utebliven midsommarfeeling bestod av lite allmänt flyttkaos, mammaoro och dålig ork.
Ingenting är riktigt "som vanligt" dessa dagar. I skrivande stund luktar det varma bruna flyttkartonger i lägenheten. Golven är strödda med allsköns pinaler som ska kastas, packas, omplaceras och beaktas på olika sätt. Mitt liv packas i lådor.
Lite upp och ner med andra ord.
Ville ändå kika in här en stund, för att göra en snabb uppdatering. Bilderna är tagna från mobilens arkiv från de senast dagarana - de som går att visa upp offentligt vill säga.
Som nedanstående bild till exempel. Hurra! Jag fick VG på min senaste rapport. Ett bra avslut och betyg på läsårets studieslit.
Äldsta dottern Emma och hennes Alexander var här för en vecka sedan och firade födelsedag. Emma bjöd på fantastisk mat i form av matig sommarsallad med jordgubbar, ugnsbakad potatis med friterad kapris och creme fraiche (hur gott!!) och ugnsbakad lax.
Och sen fövandadlades köket till värsta spelhörnan..haha!
En mysig kväll och inledning på sommaren.
Häromdagen kom min kollega och vän Annica på besök med present från mitt numera gamla arbetsgäng. De vet vad jag gillar minsann. En påse med godaste lakritsen och ett presentkort på Lakritsroten att inlösa när jag är på plats i det nya.
Tack!!
Vi firade in sommarlovet med glass i sommarkiosken vid stranden och lovade varandra att snart ses igen.
Sist ut i bildskörden, men inte minst...en litet sommarfång blommor som lyser upp här på köksbordet i röran. Barndomsblommor från barndomsstranden, plockad av maken på midsommarafton.
Känns så märkligt att jag nu ska lämna min lägenhet. Känslorna ligger strödda lite överallt. I foton som hittas i lådor. I gamla noter från ungdomstiden då sången och musiken upptog mitt allt. I ett armband som var borttappat men hittades i gamla vitrinskåp som nu ska slängas.
I ett litet trätåg som använts till barnens födelsedagsfirande med ett söndrigt lok.
Livet förändras. Livet går vidare.
Ser fram emot att komma på plats i det nya. Heja, heja.
På onsdag går första flyttlasset till blå huset i skärgården och jag längtar tills jag står på bryggan och tittar ut över ön mittöver.
Snart mycket snart dansar jag åter barfota på brunbränt gräs.
Kram Cecce