Femton år senare....
Vi har ätit revben med kladdiga fingrar och prinsesstårta med silversked,
allt enligt femonåringens önskemål.
Av mina fyra barn fyller tre av dem år i månadsskiftet september-oktober
inom en radie av femton dagar vilket föranleder detta tårtbakande, kalasande
och presentöppnande.
Femton år! Och tiden rusar i väg.
Då: Nyinflyttad till byn från storstan till första radhuset.
Jag jobbade med vuxenundervisning, tog bussen till jobb, hade snickarbyxor
och pianot stod fortfarande i köket. Och jag födde min första son och största
bebis, 4,3 kg. Rund och go, lugn och fin.
Nu: I soffan. I lägenhet. Fyra stora kids.
Och sonen nu längre än mamman, klappar densamma på huvudet och
rättar trött hennes uttal av wordfeud.
Som sagt. Tiden rusar.
Ikväll bakar jag ännu en tårta inför morgondagens släktkalas, förberder pajer,
bringar ordning och spelar wordfeud mellan varven.
Till sist: Mannen i inägget nedan är inte till utlottning. Tyvärr. Tyvärr.
Så, nu vet du det Pia.
Kram
C
