Med ett bröllop i sikte.
Året var 2016, och vi käkade middag i trädgården hemma hos vänner. Samma vänner, samma trädgård och samma kläder som när vi träffades första gången en sommarkväll i juli 2013.
En i svart. En i vitt. Det är ju kontrasterna som görét, sägs det.
Jag visste redan då, sommaren 2013, att vi var ämnade åt varandra, men det tog tre år innan vi båda var med på båten och min väntan blev mödan värd..haha! Vissa saker är värda att vänta på, kan jag tycka och jag är envis när jag vet vad jag vill ha.
Nu är det i alla fall bara tre dagar kvar innan vi ska gifta oss.
Känns overkligt men ändå som den naturligaste sak i världen.
Idag har jag varit hemma hos M, en kvinna och relativt ny bekantskap jag gjorde för något år sedan på Apoteket i Lund. Vi träffas lite då och då hemma hos henne för att göra min fin. Idag peelade hon ansiktet på mig, tog bort oönskat hårfjun med tråd, plockade ögonbrynen och guidade mig igenom foundationdjungeln. Hon är min räddning! Jag känner mig alltid fin och ompysslad när jag går därifrån. M kommer från Iran men har bott i Sverige sedan 70-talet. Hon är en fena med att ta bort oönskad hårväxt med tråd. Det gör ont, det gör ont, men det gååår ! - intalade jag mig idag då många aj sippade ut genom ihopknipta läppar då huden är solbränd och det var ett tag sedan jag var hos henne sist.
Idag bjöd hon mig på te och kladdkaka mellan varven. En uppskattad paus i arbetet med att göra mig bröllopsfin.
Bjuder på denna...haha!
Rödmosig och fin i behandlingsstolen men inte oförmögen att överäta kladdkaka.
Nu är jag i alla fall redo. Huden är blushad och flushad, ögonbrynen fina och necessären full med bra-att-ha-grejer inför bröllopsmakeupen.
Vad mer?
Min dammsugare gick i sönder idag.
Men varför inte?
Först kyl och frys. Sedan ugnen. Sen diskmaskinen. Sen dammsugaren.
Orkar bara inte.
Tejpade i hop det brutna plastmunstycket i någon slags hopp om att det ska självläka under natten.
Nu tänker jag njuta av de dagar och timmar som är kvar innan lördag. Det ska bli såå spännande.
Men allra först ska jag hämta hem min blivande man från stationen i Lund dit han anländer kraftigt försenad med tådet strax innan midnatt.
Väljer att tänka snälla tankar om SJ trots allt och är glad att jag får hem en efterlängtad.
Bättre sent än aldrig.
Kram Cecce
