Vanligt och ovanligt på sjukhusskolan! Scones med lakrits!

En vanlig syn en vanlig fredag på sjukhusskolan/Bup i Lund. Vi har för vana att baka något gott till fikan som intas gemensamt sådär vid tiosnåret. Veckan ska avslutas på ett bra sätt - gärna njutbart för alla sinnen. Så att en svag doft av nybakat kan förnimmas i måndagsdimman och gör entren in i vardagen mindre stressfull. 

 

Mindre vanligt - skulle jag tro - är att när jag frågar den bakande eleven hur hon vill smaksätta sconesdegen svarar hon tveklöst: Lakrits!

På sjukhusskolan står nämligen burken med rålakrits tillsammans med kanel, kardemumma och ingefära i skåpen. Inget konstigt med det. De flesta av  eleverna  är införstådda med lakritsens olika användningsområden och läkande krafter. Och vet man inte.....så får man lära sig.

 

I dag sticker en för terminen lakrits-oinvigd elev ner fingret i rålakritshögen på fatet framför, och smakar försiktigt. Inte salt. Inte sött.  Smaken av lakrits kan förnimmas först lite senare. Jo...så är det, mässar den lakritsiviriga läraren. Lakrits har en fem gånger längre eftersmak än andra kryddor. Visste ni det?

 

Du är lite tokig, fortsätter eleven då jag drar fram en lakritsrot ur handväskan och  fortsätter berätta om lakritsrotens betydelse för matsmältningen.

 

Jo...lite tokig kanske. Men att få lära sig nya saker, förnimma nya smaker och använda sina sinnen är en bra sak att göra och påverkar måendet i rätt riktining. Viktiga saker när man inte mår så bra.

 

 

Degen blir till scones medan vi fortsätter prata om helgplaner, nyheter i världen och livet i stort och avnjuts så som fredagsscones bör göra. Med smör och ost och marmelad. Vi konstaterar att vi gott kunde kryddat med mer lakrits och bestämmer att så får det bli....nästa fredag. Kanske i äppelpajen, i grädden eller i kolakakorna måhända? Kreativiteten occh lusten får styra.

 

En vanlig fredag på sjukhusskolan alltså. Med lakrits och scones. Med kunskap och lärande. Med strålande sol och vårvärme utöver det vanliga.