När man välkomnar våren!
Hej hej! Två glada vårfirare i grönskan som tagit paus i årets premiärtur på cykel.
Bilderna är från i söndags då solen stod högt och till och med jeansjackan kändes varm. Till skillnad från idag. Startskottet på våren- valborgsmässoafton- blev en kylslagen historia i jämförelse. Men ändå.
Våren är onekligen här.
En klassisk vy från byn vid havet där jag bor - skånska pilar och en skitlång brygga.
...Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor....
Där hav möter stad.
En svag doft av rök letar sig in genom ett uppgläntat fönster och blandar sig med avlägsna röster från valborgsmässofirande hemvändande folk. Själv sitter jag parkerad i soffan med datorn i knät och smulorna på fatet på bordet framför vittnar om en nyss uppäten banankaka med jordnötssmör. På tvapparaten rullar en film, mer som en slags sällskap i annars tomma vardagsrumsytor, än som underhållning. Det går ingen nöd på mig men lite märkligt ändå att befinna mig ensam en kväll som denna....haha! Ynglingarna i boet är på olika håll, vuxendottern på valborgsmässofirande i stadsparken och H firar med min moster och morbror i skärgårdshuset i Stockholm. Tänker att det är ganska skönt ibland att få hinna ikapp sitt själsliga jag och motar bort en och annan missunsam tanke om en sällskapligare omgivning. Just i kväll alltså. Annars har jag inga som helst problem med ensamheten. Det är oftast i den jag hämtar min energi. Så. Jag fortsätter dricka mitt te, njuter av mitt ensamfirande, är nöjd med det som är och höjer en skål för våren. För sköna maj. För livet!
Välkommen, välkommen!
Kram Cecce
