När man strävar mot femton!
Foto: A. Tedrup
Grandios cyklist utanför Grand Hotel i Lund!
Vem hade kunnat tro det?
Att jag ihärdigt måndag till fredag (nåja...nästan i alla fall) skulle summera tre mil om dagen, till och från arbetet?
Jag måste klappa mig själv på axeln lite här. Speciellt i går eftermiddag då regnet öste ner och jag tillryggalade en och en halv mil i hällande regn och landade hemma som en blöt katt. Å andra sidan har ingen dött av lite regn och jag hoppas kunna fortsätta mina cykelturer så långt höstvädret tillåter och benen håller. Om jag är riktigt ihärdig blir det femton mil i veckan. Det ni!
Bilderna i dagens inlägg är dock ifrån i onsdags då solen sken och jag och Lisbeth firade av vår gemensamma kollega och vän Anders, som idag har gått i pension. Vi åt ståndsaktiga räkmackor på Grand Hotell med efterföljande dessert, pratade minnen och hade allmänt trevligt. Såsom vi alltid har när vi umgås. Veckan som gått har således präglats av en slags mental förberedelse av förlusten av en arbetskamrat som man arbetat med under många år.
Nåväl. Alla slut innebär också en början och jag är övertygad om att det nya vi kommer stå inför inte behöver bli sämre. Men ändå - ett stråk av vemodighet över att inte ses som vanligt på måndag.
Bästa räkmackan får man på Grand Hotell.
Och nu är arbetsveckan slut och jag har landat under taklampans sken vid köksbordet. Middagen är avslutad, lugnet har lagt sig och fredagskänslan är onekligen på plats. Om en liten stund ska jag resa mig från stolen, fälla ihop den här datorn och ge mig ut i en begynnande skymning för att köra och hämta H på Lunds Centralstation.
Är oändligt tacksam över att han orkar kuska de sextio milen med tåg, från kust till kust, vecka efter vecka.
Det borde vara medalj på det...haha!
Ingen är gladare än jag.
Trevlig fredagskväll alla ni som kikar in här!
Kram Cecce
Eva N
Den räkmackan såg riktigt god ut! Du borde också ha medalj för ditt flitiga cyklade, jag är grymt imponerad! Ha en skön helg!
