När man har svårt att slita sig.

 

I skånehemmet igen och har avverkat hela två arbetsdagar. Blandade känlor kring dels att börja arbeta efter en lång och härlig semester, dels över att lämna skärgårdshuset och maken i söndags.

Kroppsligt är jag i skåne men själsligt kvar på udden med utsikt över havsviken.

 

I lördagsa avslutade vi sommarsemestern med en efterbröllopsfest för de vänner som vi inte hade möjlighet att bjuda på bröllopet förra sommaren. Vi blev en liten skara på tjugo personer som satt på terassen och åt sommarbuffe, gick tipsrunda, badade och åt tårta.

 

 

 

 

 

 

Jag hade bakat mitt italienska bröd med olivolja, timjan och flingsalt.

 

 

 

Framdukat för kaffe.

 

 

 

Ett fint minne från sommaren som jag kommer leva på ett tag.

 

 

Timmen har blivit sen och det känns i kropp och knopp att jag börjat jobba igen. Antar att det kommer ta ett tag innan jag kommit in i vardagsrutinerna igen. Blir inte lättare för att värmen bestämt sig för att slå till med full kraft och det är nåstan omöjligt att sova utan alla fönster i lägenheten på vid gavel.

Liiite typsikt att sol och värme anlänt lagom till skolstart. Hade inte haft något emot att ha semester en vecka till...haha!

 

Nåja. Det är ändå ganska ok. Jag är glad över att ha ett arbete som jag trivs med och inte minst - att gå till - i dessa dagar.

Saknar maken bara som befinner sig sextio mil härifrån och jag längtar till torsdag då han kör ner för att tillbringa helgen i skåne med mig.

 

I morgon ska jag hem till min vän Lisbeth som har byggt pool i trädgården, och som jag inte träffat på länge. Tror jag ska köpa med mig en flaska bubbel som vi kan fira in den nya terminen med.

Bada och dricka bubbel alltså. 

 

Firas bör det som firas kan.